i remember walking up to you, i remember my face turned red

31665-48

jag avskyr självömkande människor.
ändå sitter jag och ägnar min tid åt just detta - självömkan.

jag älskar mig själv.

please leave your name and your number and you'll be surprised at what you discover

jag minns när jag brukade rusa från sängen. rusa från toaletten. rusa från matbordet. rusa från tv:n. rusa från soffan. rusa från datorn. rusa från duschen. jag minns när jag brukade rusa från allt detta när telefonen ringde.
när jag hörde den bekanta signalen ville jag vara den som lyfte på luren med ett "nadja!" och antingen fortsätta med "HEJ! hur mår du?", "a, vänta lite - han kommer snart" eller "just a second".
men någonting har förändrats. jag är inte längre lika rask på att svara i telefon - suget är inte lika stort. det är ofta som jag till och med undviker att föra luren till mitt öra och min mun. och jag undrar lika mycket som dig varför, men det finns inget svar. jag vet inte. men jag vet att det är förjävligt och det är jävligt tragiskt.

jag ska ordna upp en 7-stegsrehabilitering. någon som har ett förslag till steg nummer 1?


i'll call back tomorrow
when i find some words i can borrow

hata mig fort, älska mig aldrig

hej. jag mår bra. det är inte det som är grejen. jag försöker inte förneka något.
men jag orkar inte. jag orkar inte med min oförmåga att ha distans till personer, saker och ting.
det är jobbigt att jag jämt ska vara beroende av människor, att jag aldrig kan nöja mig utan att
bekräftelse alltid saknas. och jag förstår inte vad som hände med önskningarna jag gjorde när
jag bröt pepparkakan i tre bitar.

jag vill bara ha lite tur.

don't come knocking, this doors for locking. have you got the key?

31665-46

(jag skulle kunna skriva om min och amandas resa till ungern på höstlovet, att vi hade the time of our lives, att maria förde mina tankar till en liten söt kyckling och att hela tolv timmar spenderades på budapests flygplats. jag skulle kunna skriva om emmas alldeles för korta stockholmsvisit. jag skulle kunna skriva om min korta träff med skånemathilda. jag skulle kunna skriva om att jag har låtit saxen göra sitt med mitt hår. jag skulle kunna skriva om cosí fan tutte på orionteatern som inte var mycket att hänga i granen. jag skulle kunna skriva om min, hannas och johannas mustascher. jag skulle kunna skriva om dagen då min vän amanda fyllde hela arton år. jag skulle kunna skriva om hur jag röstade för första gången i mitt liv, i holland. jag skulle kunna skriva om den kvällen då vi såg marie antoinette. jag skulle kunna skriva om min dag, den dagen då jag fyllde arton år och då vi livade upp kriiig. jag skulle kunna skriva om min och amandas fest och om bakfyllan dagen efter. jag skulle kunna skriva om gertrud eller varför inte jag tar din hand i min. jag skulle helt enkelt kunna skriva om hur många saker som helst, saker som kanske skulle intressera mig men inte är. eller er men inte mig.)

jag tror att jag kanske kommer känna så som man aldrig känner,
jag tror att jag målar riktigt stora overkliga tavlor igen (måste tro i alla fall)
och jag vill att någonting oväntat ska slängas in någonstans,
att något/någon ska rycka i mitt hår, mina kläder och mina armar till en o-vardag.
nej, vet ni vad? jag är glad.