now watch this: toodle langa langa toodle langa fang.

31665-54

jag är uppe sent om kvällarna för jag väntar nog på någon och jag undrar
varför jag inte läser en av dom en, två, tre, fyra, fem böckerna som jag har
påbörjat och nej jag orkar inte namedroppa.

spenderade de ljusa lördagstimmarna med att fullkomligt vältra mig i
ångest för att jag inte pluggade fastän jag borde. det hela vände som
tur var tack vare att cristine övertygade mig om att först följa med på fika
och sen fest och om och om och om och om och om igen; jag har saknat dig så.
glatt överraskad av en full agnes med lila tänder i hallen som påstod att
hon inte kände sig särskilt berusad och så tog vi en äggkopp till. grannarna
kom, musiken stängdes av, min i-pod åkte fram och med varsin hörlur i
örat dansade jag och agnes runt till northern soul- och franska pophits.
söndagsbakfylla som gick över snabbt och vad fan gjorde jag mer? jo,
gjorde misslyckad vit chokladmousse och åt pannkakor med bror 1, bror 2
och mamma för att det är så gott. och kanske pluggade jag lite på kvällen
men det spelar ingen roll för det viktigaste är att det alltid löser sig.
(bara man vill så)

when you do it, do it like the best

31665-53

arcade fire den 23:e mars är peppen peppen peppen!
eller: peppe eng som en viss person skulle ha uttryckt sig men jag tänker inte nämna hans namn.

my wrists and my breasts are bleeding bricks

det är så lustigt.
det är rätt uppenbart.
hur ska jag förhålla mig till det?

jag har nämligen gjort en upptäckt!
jag har upptäckt att när jag inte har en kamera som jag kan fota med närsomhelst,
ja då bloggar jag mer. utifrån det kan man förstå varför jag älskar fotograferandet så.


play:

my heart is an apple - arcade fire
you're gonna make me lonesome when you go - madeleine peyroux
after hours - velvet underground
mannish boy - muddy waters
summertime - josh rouse
i love to boogie - t. rex

all the people are dancing and they're having such fun

if you close the door
the night could last forever
leave the wine-glass out
and drink a toast to never


jag läste det du skrev. jag kommer ihåg det minst lika väl som dig.
jag vill glömma det, kanske inte lika mycket som du vill. jag vill tillbaka, du också?
men jag vill inte se i dina ögon igen. för det finns allt för mycket smärta och..
overklighet där. tung huvudvärk, du på ett berg, ord som upprepas och ingen
som helst uppfattning av utrymme, mellanrum och närhet. men vi ses snart.
och jag vet fan inte hur jag ska vara. kanske ska jag bara vara.


oh, someday i know
someone will look into my eyes
and say hello
you're my very special one

i can't explain why it's a sin, the state i'm living in. i just feel so tired.

det är snö ute och jag gillar känslan när hela ansiktet fryser till
som om det stramas åt och jag såg ett foster som låg i snön
när jag gick på den gamla vanliga vägen hem.

och jag är trött. jag är så förbannat, fruktansvärt, frustrerande, fucking trött.
denna vecka har jag sovit max sex timmar varje natt. sittandes där, här, utan
att tänka genom att tänka för mycket, bara stirra på ingenting och ibland på
någonting. inte veta varför jag gör det och undra varför jag glor på dataskärmen,
igen. åter igen. ännu en gång, igen. giv mig disciplin! eller en man!

dagens svenskalektion: hångelprat och "dear god, if i can't be skinny, please make my friends fat."

fortsättning på föregående inlägg: jag hade rätt.



bara för att:



have one, have twenty more "one mores" and oh it does not relent

31665-5131665-50

och ja. så står jag där, här, igen som idioten från filmerna som tror, ja innerst inne verkligen tror att hon kan.
för nu jävlar ska hon visa dom jävlarna att hon också är en jävel på att.. på att vadå? jävlas?

nyårslöften som bara skriks rakt ut i fyllan för jag vet att inget jag säger kommer hållas, låter bara något komma ut för att tillfredställa någon, kanske mig själv. nej, defintivt inte mig själv. eller jo. eller.. nej. men det spelar ingen roll för allt som spelar roll är att jag vet, att jag vet att jag inte kan hålla ett nyårslöfte. (men jag önskar så att jag kunde, faktiskt så gör jag det, och faktiskt så tänker jag försöka. ja, damer och herrar ni hörde rätt. jag ska försöka)

lyssnar på modest mouse för att det är sådant jag älskar, det river inte upp gamla sår. det inte ens skrapar på sårskorpornas yta. för jag är härdad nu, jag är en härdad kvinna som kan ta ett, två, tre slag i magen. men det ändrar inte på någonting för det nya året gör ingenting annorlunda, det är bara drömmande naiva människor som väldigt gärna vill att det ska vara så. allt jag ser är en cirkel som bara går runt och runt, jag är fortfarande lika odisciplinerad och lat. jag är fortfarande ensam. den där pendeln som jag litade så innerligt på i frankrike för många år sedan hade mer än fel, jag sitter fortfarande här och väntar. jag tar initiativ ibland också. allt för ofta känns det som. precis som vanligt vet jag vem det är som amor ska skjuta sina pilar på men jag kan ju inget bestämma! inget göra! eller?!


det som stör mig är att jag tror att jag kan men att jag inte kan och att du precis som alla andra kommer att vända ryggen och gå någon annastans, till någon annan. säga ä-ä-lskling till någon annan.

i’ve changed my mind so much i can't even trust it, my mind changed me so much i can't even trust myself

den dagen modest mouse tar sina rumpor hit till sverige igen för att ha en konsert,
den dagen kommer jag vara den lyckligaste människan på jorden.

SÅ SÄTT FART GRABBAR!

and both play dead then cry out loud, why we always cry this way?

31665-49

hej jag heter nadja och jag krånglar alltid till allting lite extra,
jag är ambivalent när det gäller det allra mesta
och jag är med största sannolikhet världsmästare på att inbilla mig saker.

för övrigt så lyssnar jag på the cure och det innebär minnen,
mest minnen från våren i ettan. eller vår överhuvudtaget.
vilket ju passar ihop med det nuvarande vädret, ironiskt nog.

why did the fire stop burning?

alltså jag är fan inte nykter än.