catch

jag tänkte på det idag, på hur det var i somras. med det där. jag kommer ihåg hur det var i början och hur det blev sen och hur det blev ett helvete en natt. "sweetness, sweetness, i was only joking when i said by rights you should be bludgeoned in your bed."

fyfan, och mitt fel var det också. my ass.

jag blev insnärjd.

hela tiden hoppades jag liksom och det tog stor plats inuti mig. jag kunde inte göra något åt det, vare sig jag ville eller inte. för det mesta ville jag väl inte det, jag ville låta det fortsätta även fast det skulle kunna skada mig tillslut.

och det gjorde det. fast det var värt det, faktiskt så var det det.

jag vet inte vad jag håller på med, ena sekunden är det si och andra är det så. men det är inte bara jag som håller på så, det är inte bara jag som behöver skaffa glasögon för att kunna se saker och ting skarpt igen.

jag vet inte vad fan jag har gjort nu eller ja, jag har inte gjort något utan det har bara - ja.

men jag hoppas att det här inte är något långvarande.

åh och åh och åh - JAG KOMMER IHÅG. VAD HÄNDE SEN?