sune prostata & föredralina rediviva.
i lördags satte jag mig på ett tåg till uppsala med förväntningar i bagaget;
jag skulle träffa emma. och jag älskarälskarälskar henne.
fika, glo på folk och blod på golvet, ett lik i frysen. ja, alltså.. det kunde man tro. så vi spenderade lördagskvällen med att plocka ut mat från frysen, skriva ned vad det var och slänga den. ÄCKLIGT.
men det spelade inte så stor roll, vi hade kul iaf. SÅ JÄVLA ROLIGT ALLTSÅ!
vaknade dagen därpå bredvid emma, som den här dagen skulle förvandlas till sune prosten/prostén/prostata.
efter en tids, jag vet inte hur länge - en minut, en timme, längre?, pratande och göra ingenting kände vi att det var dags att ta sig in till samhället. det var även där våran intervju startade; jag skulle ta reda på allt om sunes barndom. med dialekt.
- ja, alltså.. det är väldigt nyskapande när jag liksom kommer in i nån. det blir typ som en ny människa.
på aftonen bakade vi pannkakor och dom var nästan lika söta som baby, men bara nästan.
sen gjorde vi ett matlagningsprogram, ulla-britta och askito. vi gjorde.. eh.. sånnahär.. mackor.
- och så tar man ut mackorna från facket här. alltså inte som i fuck, inte fax heller...
tråkigt att säga hejdå idag, men kramas och pussas gjorde vi tillräckligt iaf. på holländskt vis.
jag saknar dig emma, jättejättejättemycket. GAH.
jag avslutar med: VÄRSTA INDIE OCH PHOTOSHOP! SHIT!
jag skulle träffa emma. och jag älskarälskarälskar henne.
fika, glo på folk och blod på golvet, ett lik i frysen. ja, alltså.. det kunde man tro. så vi spenderade lördagskvällen med att plocka ut mat från frysen, skriva ned vad det var och slänga den. ÄCKLIGT.
men det spelade inte så stor roll, vi hade kul iaf. SÅ JÄVLA ROLIGT ALLTSÅ!
vaknade dagen därpå bredvid emma, som den här dagen skulle förvandlas till sune prosten/prostén/prostata.
efter en tids, jag vet inte hur länge - en minut, en timme, längre?, pratande och göra ingenting kände vi att det var dags att ta sig in till samhället. det var även där våran intervju startade; jag skulle ta reda på allt om sunes barndom. med dialekt.
- ja, alltså.. det är väldigt nyskapande när jag liksom kommer in i nån. det blir typ som en ny människa.
på aftonen bakade vi pannkakor och dom var nästan lika söta som baby, men bara nästan.
sen gjorde vi ett matlagningsprogram, ulla-britta och askito. vi gjorde.. eh.. sånnahär.. mackor.
- och så tar man ut mackorna från facket här. alltså inte som i fuck, inte fax heller...
tråkigt att säga hejdå idag, men kramas och pussas gjorde vi tillräckligt iaf. på holländskt vis.
jag saknar dig emma, jättejättejättemycket. GAH.
jag avslutar med: VÄRSTA INDIE OCH PHOTOSHOP! SHIT!
tidsfördrif.
well, jag vet inte om jag överhuvudtaget borde skriva någonting just nu. nej, jag tror inte det.
jag vet inte riktigt vad jag skulle skriva här heller, känns lite fel att skriva det på bloggen.
hursomhelst så är amanda finfinfin.
och hanna, hahahaha, fyfan vad jag skrattade när jag fick ditt sms. det var jäkligt roligt. vi ses snart!
pusskram.
be gentle with me.
nähä och jaha.
det känns som att det händer väldigt mycket samtidigt som att det står helt stilla.
man kanske skulle kunna säga att jag lever i min egna lilla bubbla just nu?
fast samtidigt är det fel, för det gör jag inte. men det finns en person som verkligen
förvirrar mig. jag tror att jag håller på att bli skrämd, jag trodde verkligen inte att
jag var en "sån" person. men man överraskar sig själv ganska oftare antar jag.
vad jag har gjort idag?
typ, fotat. med systemkameran. det känns bra att vara igång nu och jag hoppas
att i alla fall några av korten blir någorlunda bra. även fast det här bara är för
att läraren ska kunna se om det är något fel på kameran. jag gillar verkligen
att fota; man blir liksom avslappnad och det är intressant. samma sak med att
måla/rita och att spela teater; det är inspirerande.
oj, om cirka två veckor är det två månader sen. det känns otroligt bra, jag förstår inte
att det ens gick så långt men nu är det ingenting kvar i alla fall. tack och lov.
ibland finns det helt enkelt ingen anledning längre.
jag kollade på foton från när jag, hanna och ava åkte till holland sommaren 2004 idag.
shit vad vi var små, det är helt otroligt. det är ju så himla klyschigt men då visste man
inte så mycket om allt. samtidigt som man gjorde det, man kanske inte kan veta så mycket då?
tänk, tänk, tänk när det är vår. då behöver man inte oroa sig för att ha någonstans att vara;
då har man stan, man kan vara ute. jag hoppas att det blir en bra vår, men det känns så;
att 2006 kommer att bli bra. på måndag har även hultsfred sitt andra bandsläpp, jag hoppas
innerligt på ett släpp som faller mig mer i smaken. den här sommaren, åh. (:
i måndags var jag på DEATH CAB FOR CUTIE! det var himla underbart, även fast vi var tvungna
att ställa oss på balkongen. jag blev så fruktansvärt besviken över det.
och åh, tidigare på dagen när jag skulle kolla om det var någon kö; vem ser jag då om inte..
BEN GIBBARD! ujuj. jag fick lite slag där. men ett trevligt litet samtal blev det och en autograf.<3
GAH;
IRRITATION.
KAN INTE ALLA BARA SLUTA BRÅKA?
life is not distant.
jag satt på bussen igår med hanna, hon är bra. vi pratade en massa nyholmskaminnen,
om hur det var då och så. att det var fina tider men att aldrig, nej aldrig, skulle vi vilja gå där igen.
banan-, linjal-, nypkrigen. alla krig; fulla av skratt. även när de innehöll blod, blod på min vita tröja.
vi var ju bättre än alla andra också när vi liksom inte kunde få igång motorn hur hårt hanna än drog och den var ju bara bakochfram, suck.
jag tycker verkligen om dansen. det är skönt med ett avbrott från allt annat, man blir verkligen avslappnad och det är otroligt kul. det motiverar mig.
sen är drama b, foto och bild a i skolan njuter jag av. underbart, faktiskt.
och nu till det stora ÅH, måndag.. alltså, MÅNDAG. death cab for cutie, det finns liksom inte ens i min fantasi.
jag vill på mew också, och håkan hellström. men det lär ju bli av, vad annars?