catch

kanelbulle, mjölk och elliott smith = ultimat blandning.

hej du pojke som jag nyss mötte, du bor i mina trakter, har brunt hår och är
någonstans runt 7-8 år. jag var påväg hem och du var påväg någonstans
på en cykel med dina kompisar framför dig. det är en sak som du inte vet.

du förgyllde min dag.

du vill veta varför antar jag? jag mötte din blick och som tack fick jag ett
leende och ett hurtigt "hej!". är det inte konstigt att något så enkelt kan
få en människa så glad? nej, det är inte konstigt. varför?
jo därför att detta sällan händer. jag sitter på tunnelbanan och det känns
inte som att jag sitter där med en bunt människor, nej det känns som att
jag sitter där med en tjock massa av kroppar med trötta ögon.
ögon som det är i princip omöjligt att få någon respons ifrån, i vilket fall
inte positiv respons - och att dessa nedåtpekande munnar skulle, någon
gång ibland sådär, bjuda på ett leende är lika troligt som att clinton
"did not have sexual relations with that woman".

jag förstår mig verkligen inte på det här mycket svenska fenomenet, i
negativ bemärkelse. varför måste folk vara så otroligt lagom, neutrala
och likgiltiga gentemot människor som de inte känner? skulle det
vara så otroligt hemskt att någon gång, sådär ibland, faktiskt möta
någons blick och kanske till och med le? skulle det vara så fruktansvärt
farligt, läskigt eller pinsamt?
just ja. pinsamt.
tänk om det skulle kunna bli pinsamt.
tänk om du skämmer ut dig.
tänk om personen du ler åt inte ler tillbaka.

ditt liv skulle gå under, ingen skulle någonsin vilja prata med dig igen.

john coltrane får mig att stå ut lite till och faktiskt skriva klart den där filosofiläxan som är så svår men samtidigt så otroligt lätt att göra simpel, om man verkligen skulle vilja det. men jag klagar inte över att jag nu inte kommer att sova mer än högst sju timmar, vilket låter mycket men är lite, för jag utnyttjar i alla fall tiden.

för övrigt är jag sådär relativt oroad över vad som kommer att hända med kulturen i sverige. hejdå?

lyssna på:

woman (MSTRKRFT remix) - wolfmother
dear prudence - siouxsie and the banshees
all i need - air
hey there delilah - plain white t's
glory box - portishead
i wanna be your dog - iggy pop and the stooges

idag, kära bloggläsare (vilka det nu kan vara. men det har ingenting med saken att göra), har jag kunnat kryssa för tre saker på min saker-att-göra-innan-jag-dör-lista.

(x) KÄNNA DIG SOM EN DUM INVANDRARE.
jag har för första gången på mina 11 år här i sverige känt att jag blivit behandlad som en dum invandrare. jag skulle sätta in min välförtjänta lön på mitt konto och får då reda på att det ju egentligen inte räcker med ett pass utan att jag måste ha legitimation, en vänlig kvinna där berättar för mig att "det är ju dumt att ingen berättat för dig att man måste ha legitimation för att kunna funktionera finansiellt här i sverige".

(x) KÄNNA DIG HARMONISK.
hjalmar söderberg räddade min dag då jag slog mig ner i kungsträdgården för att sjunka ner i martin bircks ungdom, tillsammans med det absolut förträffliga porlandet av fontänen kändes allt harmoniskt. jag kände mig till och med beredd att missa bussen som skulle ta mig till en busshållplats nära mitt hem, istället för tjugo minuter bort.

(x) SE EN GALEN MAN MED YXA, PÅ AVSTÅND (finns även en punkt med: på nära håll).
min dag kryddades av spänning då jag påväg till slussen får syn på en stor folkmassa som står på skeppsbron samt ett par bilar med texten "räddningsdykare" på. jag får reda på av en brittisk dam att det står en man på bron mittemot som tidigare var påväg att hoppa i vattnet, han kastade även papper runt omkring sig och bar även på en yxa. hon trodde att han möjligen protesterade mot någonting.




spelas om och om:
david bowie - hunky dory

jag lyssnar på air och vet precis var jag skulle vilja vara just nu.