catch

i lördags satte jag mig på ett tåg till uppsala med förväntningar i bagaget;
jag skulle träffa emma. och jag älskarälskarälskar henne.


fika, glo på folk och blod på golvet, ett lik i frysen. ja, alltså.. det kunde man tro. så vi spenderade lördagskvällen med att plocka ut mat från frysen, skriva ned vad det var och slänga den. ÄCKLIGT.
men det spelade inte så stor roll, vi hade kul iaf. SÅ JÄVLA ROLIGT ALLTSÅ!

vaknade dagen därpå bredvid emma, som den här dagen skulle förvandlas till sune prosten/prostén/prostata.
efter en tids, jag vet inte hur länge - en minut, en timme, längre?, pratande och göra ingenting kände vi att det var dags att ta sig in till samhället. det var även där våran intervju startade; jag skulle ta reda på allt om sunes barndom. med dialekt.

- ja, alltså.. det är väldigt nyskapande när jag liksom kommer in i nån. det blir typ som en ny människa.

på aftonen bakade vi pannkakor och dom var nästan lika söta som baby, men bara nästan.
sen gjorde vi ett matlagningsprogram, ulla-britta och askito. vi gjorde.. eh.. sånnahär.. mackor.
- och så tar man ut mackorna från facket här. alltså inte som i fuck, inte fax heller...

tråkigt att säga hejdå idag, men kramas och pussas gjorde vi tillräckligt iaf. på holländskt vis.
jag saknar dig emma, jättejättejättemycket. GAH.
jag avslutar med: VÄRSTA INDIE OCH PHOTOSHOP! SHIT!