could it be that the sharp and the blunt side have shifted this time?
jag tror att alla, vill jag tro iaf, som har varit på emmaboda vet precis vad jag pratar om när jag säger att det var underbart. att den festivalen är precis vad man vill få ut av en festival och att människorna, stämningen, musiken, maten, närheten, området, den icke befintliga leran gör att allt blir till en upplevelse som man sent glömmer. ack och ve, indiekidsens paradis. och ja, hur klyschigt det än låter så är jag definitivt en av dom som tycker att emmaboda är den ultimata festivalen.
jag ångrar bittert att jag inte besökt den förr.
jag saknar resan dit när vi alla var lite nervösa och jag och emma som träffade varandra för första gången på väldigt länge förstås, och när vi hittade den perfekta tältplatsen och tomas och aidins tält som var uppe tre timmar efter alla andras. söta mathilda, emokillarna som pratade om en borttappad tröja, förfesten som var underbar och jag som sprang runt och förstås sa till alla "hej, du heter xxx på bilddagboken va?", det bjöds på öl och den natten sov jag knappt någonting alls men det gjorde ingenting för festival är festival men att vakna upp morgonen därpå var inte det roligaste. tyvärr så var i love you baby inte en stämningshöjare så vi fick ta till en annan stämningshöjare som stavas spritpenna och det var då mottot wild and crazy dutch blev ett faktum. och diskborsten, killen som kände doften av vår mat på flera mils avstånd, midlake, hets och whitest boy alive som följdes av en sjuk natt som följdes av en morgon där dom flesta var sjukt bakis och sjukt äckliga och det var sjukt mycket festival. när det blev kväll var det rött läppstift överallt och lite mer och posing och TT, pussrundor under pipettes och bag-in-box-vin som innehöll hälften grus, hälften vin men det gjorde inget för vi dansade och skrattade. letande efter johanna som försvann med nisse och senare hittades johanna i sämre skick vid tälten där vakterna hade haft kul med våra bestick (MISSTOLKA ICKE) och chicks on speed, oh chicks on speed. det fruktansvärda ihållande regnet dagen därpå tycktes bli mindre farligt av att vi skämtade om tomas som hade planer om dom flera hektar av skog som vi kunde bygga tält på, tillsammans med aladdin och abu och amanda och gabriels tält förstås som hade tagit honom tre hela timmar att bygga upp. många spenderade en stor del av dagen på hotel amigo medans några av oss bara gjorde våra behov där. fikan på röda korset gjorde oss mätta och glada, emmabodas befolkning bjöd på mer än fika för till saken hör att emmabodas kvinnor på fyrtio år verkade ha gått samman för att vid ett på dagen vara lulliga och sälja diverse nödvändigheter såsom sug-rör. vad det är kan ni ju lista ut själva. sista kvällen, sista fyllan, sista festivalmaten, sista johanna-svingar-sig-som-tarzan-i-en-trasig-toalett och första och sista gången gabriel sa att han skulle bli nykterist varpå han vände sig till mig och mer eller mindre skrek "NADJA, VAR ÄR SPRITEN?!". rätt som det var hade sista spelningen varit och rätt som det var var det morgon, rätt som det var spöregnade det, rätt som det var kände vi oss alla som dränkta katter och rätt som det var satt vi på en buss påväg hem till stockholm.
jag saknar allt det här och jag kan inte tänka mig att vi hade kunnat vara ett bättre gäng som åkte (shida saknades, förstås!). jag skulle tom kunna stå ut med regnet bara för att få vara där igen.
jag saknar resan dit när vi alla var lite nervösa och jag och emma som träffade varandra för första gången på väldigt länge förstås, och när vi hittade den perfekta tältplatsen och tomas och aidins tält som var uppe tre timmar efter alla andras. söta mathilda, emokillarna som pratade om en borttappad tröja, förfesten som var underbar och jag som sprang runt och förstås sa till alla "hej, du heter xxx på bilddagboken va?", det bjöds på öl och den natten sov jag knappt någonting alls men det gjorde ingenting för festival är festival men att vakna upp morgonen därpå var inte det roligaste. tyvärr så var i love you baby inte en stämningshöjare så vi fick ta till en annan stämningshöjare som stavas spritpenna och det var då mottot wild and crazy dutch blev ett faktum. och diskborsten, killen som kände doften av vår mat på flera mils avstånd, midlake, hets och whitest boy alive som följdes av en sjuk natt som följdes av en morgon där dom flesta var sjukt bakis och sjukt äckliga och det var sjukt mycket festival. när det blev kväll var det rött läppstift överallt och lite mer och posing och TT, pussrundor under pipettes och bag-in-box-vin som innehöll hälften grus, hälften vin men det gjorde inget för vi dansade och skrattade. letande efter johanna som försvann med nisse och senare hittades johanna i sämre skick vid tälten där vakterna hade haft kul med våra bestick (MISSTOLKA ICKE) och chicks on speed, oh chicks on speed. det fruktansvärda ihållande regnet dagen därpå tycktes bli mindre farligt av att vi skämtade om tomas som hade planer om dom flera hektar av skog som vi kunde bygga tält på, tillsammans med aladdin och abu och amanda och gabriels tält förstås som hade tagit honom tre hela timmar att bygga upp. många spenderade en stor del av dagen på hotel amigo medans några av oss bara gjorde våra behov där. fikan på röda korset gjorde oss mätta och glada, emmabodas befolkning bjöd på mer än fika för till saken hör att emmabodas kvinnor på fyrtio år verkade ha gått samman för att vid ett på dagen vara lulliga och sälja diverse nödvändigheter såsom sug-rör. vad det är kan ni ju lista ut själva. sista kvällen, sista fyllan, sista festivalmaten, sista johanna-svingar-sig-som-tarzan-i-en-trasig-toalett och första och sista gången gabriel sa att han skulle bli nykterist varpå han vände sig till mig och mer eller mindre skrek "NADJA, VAR ÄR SPRITEN?!". rätt som det var hade sista spelningen varit och rätt som det var var det morgon, rätt som det var spöregnade det, rätt som det var kände vi oss alla som dränkta katter och rätt som det var satt vi på en buss påväg hem till stockholm.
jag saknar allt det här och jag kan inte tänka mig att vi hade kunnat vara ett bättre gäng som åkte (shida saknades, förstås!). jag skulle tom kunna stå ut med regnet bara för att få vara där igen.
jag älskar dig, emmaboda.
it's a good thing that you came along with me
you'll shine like gold in the air of summer
you'll shine like gold in the air of summer
you'll shine like gold in the air of summer