catch

ibland är livet förvirrande, man vet varken ut eller in och helst av allt skulle man bara vilja försvinna. försvinna under ett mjukt, gosigt och varmt duntäcke och inte finnas till ett tag.
det brukar nog oftast vara så på vintern; alla vill bara gå och dö. typ.
ibland vill man att alla andra ska gå och dö för det blir bara för mycket. typ.

det är väl inte direkt någon hemlighet att vintern gör folk deprimerade, trötta, förvirrade - you name it.
fast jag brukar inte bli så extremt deprimerad, trött, förvirrad eller så. men den här vintern har varit jävligt jobbig faktiskt, fast det beror inte på vädret; det har inte direkt varit isande kallt med mycket snö. det är bara det att det har hänt så otroligt mycket som jag inte orkar tänka på längre. usch.. jag är så dum ibland. jag tror att jag vill ha någonting tillbaka men innerst inne vet jag att allt skulle gå tillbaka till hur det var förut. jag måste nog komma över det här först innan jag kan gå tillbaka, men ögonen.. jag kan inte se in i dem. jag är svag.

och nu.. nu när jullovet snart ska börja.. nu vill jag ha det där underbara; sommar.
jag vill ha sommar. jag vill ha festival. jag vill ha ljus. jag vill ha kärlek. kärlek. kärlek. kärlek.


det var en fin dag och jag var fortfarande förkyld efter hultsfred, vädret var
inte det bästa men med ett paraply och en filt byggde vi oss ett "tält".