catch

allt känns så fruktansvärt hopplöst, så hopplöst att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

att känna sig svag, bräcklig, vek. jag hatar, det.

irritationen ökar för varje sak som sker; som att jag har en hamster inuti mig. vet du vad en hamster gör? ja, just det.

har det gått för långt nu? när det blir till en vana att inte orka, att inte orka säga ifrån. att bara vilja skita fullt och ständigt i allt plugg. medans jag ser andras skuggor vandra längs väggarna försvinner min egna skugga mer och mer in i mig själv. det är inte bara något som ramlar ut från min mun; jävla helvete.