det fruktansvärda livet vs det underbara

31665-32

och jag som hade lånat skuggor på manhattan för att kunna njuta någorlunda
av kvällen men ack och ve, har man bröder på 15 år kan man inte förvänta sig
att tvn ska vara tillgänglig runt nio på kvällen. speciellt inte en torsdagskväll
då den fantastiska, klart jag inte är ironisk, serien ghost whisperer går och
jag ser mina chanser som minimalt små att få en chans att se filmen ikväll,
så det får kanske bli datorn? men den har så liten skärm och jag vill se den
filmen på en stor skärm men inte en jävel kan tillgodose mina behov.

och jävla pms, humörsvängningar stup i kvarten får mig att vilja borra ner ansiktet
i sanden precis som en struts - men sand är inte det behagligaste att omge sitt huvud
med. lakrits gör inte saken bättre, speciellt inte djungelvrål för jag har upptäckt att just
den sortens lakrits snarare har nån negativ effekt på min kropp då jag blir alldeles
degig. så att säga.

och jag som bara ville ha en pojkvän, men den som begär någonting alldeles
för mycket den får ingenting alls istället. man ska inte vilja ha kärlek för mycket
för det ska man bara inte, livet som singel är ju ljuvligt. friheten som bara väntar
på att man ska ta den i handen och alla snygga/fula killar på alla fyllor som bara väntar
på att få stoppa ner tungan i halsen på en.

visst är väl livet fruktansvärt?


men jag lovade mig själv att jag skulle skriva om popaganda, någon dag.
för det är ju en sån sak som finns med i varje popälskares blogg - eller hur var det?
innehåll:
mycket smita in.
mycket lera.
lagom med regn.
relativt mycket vin i plastglas.
många toalettbesök som inte bestod av kiss eller bajs.
mycket dans.
många bra artister.
många härliga vänner.
ett stycke ignorering.
mycket glädje.
mycket kissnödighet.
en upprörd mimare.
mycket hångel på alla håll och kanter.
ett par fransmän som inte ville prata engelska och som kanske var svenska.
några försök till att prata franska.
många vakter.
många snygga människor.
rätt mycket cider.
knappt någon mat.
mycket blod.
mycket cigarettrök.
ett kärt återseende på avstånd.
rätt mycket dumdristighet.

när allt det mixats väldigt noggrannt blir jag väldigt sugen på emmaboda.

livet är ganska underbart va?


Kommentarer
Postat av: Shida

Haha vi hade det jäkligt kul på popaganda, det är det jag känner!

2006-06-21 @ 11:59:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback