a careless bird is complicated, an empty nest still leaves a space.
jag liksom strövade ner till tunnelbanan även fast jag hade ett mål och
ströva betyder att man "vandrar omkring långsamt utan mål", men.
bussen stannade vid min busshållsplats, jag gick av, tog mig till cykeln,
stoppade in nyckeln i låset, det gick lite trögt så jag tryckte till och..
den gick av. helvetes helvetiska helvete. jaha, inget att göra åt. upp
med mobilen, ringa hem, ingen som svarar, konstigt men okej jag ringer
mamma och hon är i stan och jag frågar "du har väl gömt en hemnyckel
åt mig?". nej, det hade hon inte gjort och trött som jag trots allt är så
börjar jag gråta/böla/grina/fälla tårar och vad gör man då?
till slut löste det sig men det förstörde min dag något och jag hade
verkligen behövt en bra dag för jag måste plugga till det där naturkunskaps-
provet som jag har imorgon. men det löser sig, för jag ska lösa det.
Kommentarer
Postat av: Hanna
oh! sånnt är så jobbigt!! kommer ihåg en gång när jag satt på vår terass o väntade sjukt länge på at nån skulle komma hem för att familjen hade åkt iväg medan jag var borta, det var som tur var sommar då, men i alla fall! :P
och lycka till på provet! :)
Postat av: amanda
uh, jobbigt!
så du har också prov imorgon? ja, då kanske vi ses på odenplan. jag har franskaprov. :/
Postat av: em
oh, denkänslan. man känner sig som ett barn och vill lägga sig ner & skrika, inte ta ansvar alls. önska pönska jag kunde stå där med nyckel babe!
Trackback