j'ai besoin d'amour (ett kärt återseende tror jag)
20 minuter.
från det att jag landar på asfalten bredvid bussen har jag 20 minuter, mer eller mindre, att gå tills jag ser det stora vita (mitt hem).
snubblat omkring i ren fylla, flanerat och upptäckt hur hemmablind jag är ibland osv.
idag smålog jag mig igenom 20 hela minuter. det var längesen jag gjorde det. tidigare idag var vi, akrobatiksgruppen, och hälsade på tvåorna som går cirkuslinjen i alby. det var motiverande, inspirerande och rent ut sagt: jävligt skitkul. därför log jag.
bland annat.
men hallå, alltså vadå bland annat? alltså hallå sluta vara så hemlig, men hallå!
moahahaha! du är så söt zackie! därför log jag.. INTE.
FÖRLÅT. jag är så elak. det var inget speciellt jag log åt,
eller jo kanske.
kanske? kanske vaddå!?
berätta!! :D
haha inget! seriöst, inget. (:
nadja, vi vet nog att det är något annat. tell me ;)
ja! berätta!! har man sagt A får man säga B! :D
haha jag hatar sånt här. för det är ingenting men ni har blåst upp det! det var ett ägg, nu är det en höna. haha.
men det var flera olika saker som gjorde att jag log. jag tänkte på en massa minnen och så såg jag världens sötaste kille den dagen, och det får en ju att le. men det är ingen jag känner. så, nöjda?
nja... inte riktigt nöjd :P men ok då! :D
ja. fy fan. det är läskigt att gå den där vägen. minns när du jag och aidin gick hem till dig den där kvällen. det var kallt och mörkt. riktigt mörkt. så mörkt så att man bara såg några meter framför sig. creepy creepy