catch

arcade fire den 23:e mars är peppen peppen peppen!
eller: peppe eng som en viss person skulle ha uttryckt sig men jag tänker inte nämna hans namn.

det är så lustigt.
det är rätt uppenbart.
hur ska jag förhålla mig till det?

jag har nämligen gjort en upptäckt!
jag har upptäckt att när jag inte har en kamera som jag kan fota med närsomhelst,
ja då bloggar jag mer. utifrån det kan man förstå varför jag älskar fotograferandet så.


play:

my heart is an apple - arcade fire
you're gonna make me lonesome when you go - madeleine peyroux
after hours - velvet underground
mannish boy - muddy waters
summertime - josh rouse
i love to boogie - t. rex

if you close the door
the night could last forever
leave the wine-glass out
and drink a toast to never


jag läste det du skrev. jag kommer ihåg det minst lika väl som dig.
jag vill glömma det, kanske inte lika mycket som du vill. jag vill tillbaka, du också?
men jag vill inte se i dina ögon igen. för det finns allt för mycket smärta och..
overklighet där. tung huvudvärk, du på ett berg, ord som upprepas och ingen
som helst uppfattning av utrymme, mellanrum och närhet. men vi ses snart.
och jag vet fan inte hur jag ska vara. kanske ska jag bara vara.


oh, someday i know
someone will look into my eyes
and say hello
you're my very special one

och ja. så står jag där, här, igen som idioten från filmerna som tror, ja innerst inne verkligen tror att hon kan.
för nu jävlar ska hon visa dom jävlarna att hon också är en jävel på att.. på att vadå? jävlas?

nyårslöften som bara skriks rakt ut i fyllan för jag vet att inget jag säger kommer hållas, låter bara något komma ut för att tillfredställa någon, kanske mig själv. nej, defintivt inte mig själv. eller jo. eller.. nej. men det spelar ingen roll för allt som spelar roll är att jag vet, att jag vet att jag inte kan hålla ett nyårslöfte. (men jag önskar så att jag kunde, faktiskt så gör jag det, och faktiskt så tänker jag försöka. ja, damer och herrar ni hörde rätt. jag ska försöka)

lyssnar på modest mouse för att det är sådant jag älskar, det river inte upp gamla sår. det inte ens skrapar på sårskorpornas yta. för jag är härdad nu, jag är en härdad kvinna som kan ta ett, två, tre slag i magen. men det ändrar inte på någonting för det nya året gör ingenting annorlunda, det är bara drömmande naiva människor som väldigt gärna vill att det ska vara så. allt jag ser är en cirkel som bara går runt och runt, jag är fortfarande lika odisciplinerad och lat. jag är fortfarande ensam. den där pendeln som jag litade så innerligt på i frankrike för många år sedan hade mer än fel, jag sitter fortfarande här och väntar. jag tar initiativ ibland också. allt för ofta känns det som. precis som vanligt vet jag vem det är som amor ska skjuta sina pilar på men jag kan ju inget bestämma! inget göra! eller?!


det som stör mig är att jag tror att jag kan men att jag inte kan och att du precis som alla andra kommer att vända ryggen och gå någon annastans, till någon annan. säga ä-ä-lskling till någon annan.

den dagen modest mouse tar sina rumpor hit till sverige igen för att ha en konsert,

alltså jag är fan inte nykter än.

jag minns när jag brukade rusa från sängen. rusa från toaletten. rusa från matbordet. rusa från tv:n. rusa från soffan. rusa från datorn. rusa från duschen. jag minns när jag brukade rusa från allt detta när telefonen ringde.
när jag hörde den bekanta signalen ville jag vara den som lyfte på luren med ett "nadja!" och antingen fortsätta med "HEJ! hur mår du?", "a, vänta lite - han kommer snart" eller "just a second".
men någonting har förändrats. jag är inte längre lika rask på att svara i telefon - suget är inte lika stort. det är ofta som jag till och med undviker att föra luren till mitt öra och min mun. och jag undrar lika mycket som dig varför, men det finns inget svar. jag vet inte. men jag vet att det är förjävligt och det är jävligt tragiskt.

jag ska ordna upp en 7-stegsrehabilitering. någon som har ett förslag till steg nummer 1?


i'll call back tomorrow
when i find some words i can borrow

hej. jag mår bra. det är inte det som är grejen. jag försöker inte förneka något.
men jag orkar inte. jag orkar inte med min oförmåga att ha distans till personer, saker och ting.
det är jobbigt att jag jämt ska vara beroende av människor, att jag aldrig kan nöja mig utan att
bekräftelse alltid saknas. och jag förstår inte vad som hände med önskningarna jag gjorde när
jag bröt pepparkakan i tre bitar.

jag vill bara ha lite tur.

(jag skulle kunna skriva om min och amandas resa till ungern på höstlovet, att vi hade the time of our lives, att maria förde mina tankar till en liten söt kyckling och att hela tolv timmar spenderades på budapests flygplats. jag skulle kunna skriva om emmas alldeles för korta stockholmsvisit. jag skulle kunna skriva om min korta träff med skånemathilda. jag skulle kunna skriva om att jag har låtit saxen göra sitt med mitt hår. jag skulle kunna skriva om cosí fan tutte på orionteatern som inte var mycket att hänga i granen. jag skulle kunna skriva om min, hannas och johannas mustascher. jag skulle kunna skriva om dagen då min vän amanda fyllde hela arton år. jag skulle kunna skriva om hur jag röstade för första gången i mitt liv, i holland. jag skulle kunna skriva om den kvällen då vi såg marie antoinette. jag skulle kunna skriva om min dag, den dagen då jag fyllde arton år och då vi livade upp kriiig. jag skulle kunna skriva om min och amandas fest och om bakfyllan dagen efter. jag skulle kunna skriva om gertrud eller varför inte jag tar din hand i min. jag skulle helt enkelt kunna skriva om hur många saker som helst, saker som kanske skulle intressera mig men inte är. eller er men inte mig.)

jag tror att jag kanske kommer känna så som man aldrig känner,
jag tror att jag målar riktigt stora overkliga tavlor igen (måste tro i alla fall)
och jag vill att någonting oväntat ska slängas in någonstans,
att något/någon ska rycka i mitt hår, mina kläder och mina armar till en o-vardag.
nej, vet ni vad? jag är glad.

step 1: put your itunes or equivalent on random.
step 2: post the first line from the first 30 songs that play, no matter how embarassing.
step 3: bold out the songs when someone guesses correctly.
step 4: looking them up on google or any other search engine is CHEATING.


1. i might like you sukkafish and die tonight.

2. ah no what's wrong with me, i got no vision see.

3. love of mine someday you will die.

4. bedoin tribes ascending from the egg into the flower.

5. öppnar dörren, allt är kallt.

6. dear someone listening in the shadows.

7. a touch a glance it's a slow dance - it's a classified romance.

8. let's talk and we'll fill the air with imagery that lasts forever.

9. it will be better in the morning, they said the sun might shine.

10. i don't want to be shy, can't stand it anymore.

11. c'mon in, cause i got second thoughts.

12. i've been out walking, i don't do too much talking.

13. i've been looking so long at these pictures of you, that i almost belive that they're real.

14. we've seen some change but we're still outsiders.

15. for every building there's a bomb.

16. legless love and spider love.

17. i met her in a club down in old soho.

18. i slept all day, awoke with distaste.

19. this is the story of your red right ankle.

20. morning prayers took the girl unawares.

21. i'm so tired of playing, playing with this bow and arrow.

22. oh noose tied myself in, tied myself too tight.

23. at the department of forgotten songs there is a crying girl.

24. oh brother i can't, i can't get through.

25. did you ever want to be overrun by bandits;  to hand over all of your things and start over new?

26. jacques tar ett andetag, han tycker inte att vattnet är lika blött som det var förr.

27. after a long time trip i'm home.

28. i'm not afraid of the black man running.

29. helping the kids out of their coats.

30. transient jet lag ecto mimed bison.

"PÖZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZXXXXXXCFFFFFFFFFFFFFFFFFFFgbfabhbjkörköavjööövlejöflurrrr
pöpejkskkkäapapappapappadinbrorrrrr!dukanvaradinmammammamammmammamammamamamma
mamammamenmunkeburrmedenliteflu7rrepduprmedåttaflirppedirippärpjlikj!ahadutrorattduvetbättre
menNEJjagvetbättreändinMAMMAdinmammaaärenburkellerenflurkellerenblurpellerenörpppfisk'
mellanslag du måste ha mellanslag du gabben är du schööön elleör najnajnaj för jag är en hajjjj
ellerrrrrrr och du kanvara en ful kurrirkurramurra och därför är jag en halv kines eller börrp PÖÄÄÄÄÄÄÄZZZZZZZZZZZZZZXZXZXSZZ<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<ZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZSSSajsatomastageintetagenajintetagrajkskcika sögerjohjannsc hjen"

så går det när jag skickar mail till folk kl.2 en lördagnatt efter att ha konsumerat en del alkohol.
att ha mobil och internet i närheten när man är berusad är oftast inte en sån
bra idé, fast när det blir som ovan är det faktiskt rätt kul dagen efter.

jag tror att det var där under stjärnorna.
ja, jag tror att det var då.
det liksom vände.
precis då.
då.


jag hade då velat skriva alla svordomar som fanns där just då. jag vet inte varför. bara därför kanske.
det är inte så att jag längtar tillbaka.
men det är ett fint minne bland andra fina minnen. nu är det finito, the end, slut!
och det har varit det länge.

jag tror att det just därför är skönt att liksom tänka:
då hände det och allt det som hände, det var då och då är i det förflutna och nu är i nuet,
och just därför kan jag minnas.

"din stil är: paris
dressad stil med couture-inspirerade plagg från 60- och 70-talet.
 

nyckelplagg:
- pennkjol
- a-linjeklänning
- dräkt
- knytblus
- jacka/kappa med skorstenskrage och trekvartsärm"


stämmer väl kanske, ibland!

kanelbulle, mjölk och elliott smith = ultimat blandning.

hej du pojke som jag nyss mötte, du bor i mina trakter, har brunt hår och är
någonstans runt 7-8 år. jag var påväg hem och du var påväg någonstans
på en cykel med dina kompisar framför dig. det är en sak som du inte vet.

du förgyllde min dag.

du vill veta varför antar jag? jag mötte din blick och som tack fick jag ett
leende och ett hurtigt "hej!". är det inte konstigt att något så enkelt kan
få en människa så glad? nej, det är inte konstigt. varför?
jo därför att detta sällan händer. jag sitter på tunnelbanan och det känns
inte som att jag sitter där med en bunt människor, nej det känns som att
jag sitter där med en tjock massa av kroppar med trötta ögon.
ögon som det är i princip omöjligt att få någon respons ifrån, i vilket fall
inte positiv respons - och att dessa nedåtpekande munnar skulle, någon
gång ibland sådär, bjuda på ett leende är lika troligt som att clinton
"did not have sexual relations with that woman".

jag förstår mig verkligen inte på det här mycket svenska fenomenet, i
negativ bemärkelse. varför måste folk vara så otroligt lagom, neutrala
och likgiltiga gentemot människor som de inte känner? skulle det
vara så otroligt hemskt att någon gång, sådär ibland, faktiskt möta
någons blick och kanske till och med le? skulle det vara så fruktansvärt
farligt, läskigt eller pinsamt?
just ja. pinsamt.
tänk om det skulle kunna bli pinsamt.
tänk om du skämmer ut dig.
tänk om personen du ler åt inte ler tillbaka.

ditt liv skulle gå under, ingen skulle någonsin vilja prata med dig igen.

john coltrane får mig att stå ut lite till och faktiskt skriva klart den där filosofiläxan som är så svår men samtidigt så otroligt lätt att göra simpel, om man verkligen skulle vilja det. men jag klagar inte över att jag nu inte kommer att sova mer än högst sju timmar, vilket låter mycket men är lite, för jag utnyttjar i alla fall tiden.

för övrigt är jag sådär relativt oroad över vad som kommer att hända med kulturen i sverige. hejdå?